Av Anders 
De flesta som lägger patiens på sin dator eller mobil har aldrig hört ordet Klondike, men det är faktiskt namnet på det spel som ligger till grund för det vi i Sverige kallar Harpan. Historien om hur ett kortspel för en person fick sitt namn efter en guldrush i norra Kanada säger en hel del om hur spel sprids, förändras och till slut blir en del av vardagen för miljontals människor.
På engelska används ofta orden Solitaire, Patience och Klondike om vartannat, men egentligen syftar de på samma grundspel. Solitaire är den amerikanska samlingsbeteckningen för kortspel som man spelar ensam, medan Patience är den vanligare termen i Storbritannien och övriga Europa. Klondike är själva spelvarianten, den med sju kolumner och fyra grundhögar där korten ska sorteras efter färg från ess till kung.
Varför heter spelet Klondike?
Namnet kommer från Klondike Gold Rush, den guldrush som drog omkring hundra tusen lyckosökare till Yukon i nordvästra Kanada mellan 1896 och 1899. Enligt Wikipedias sammanställning upptäcktes guldet i augusti 1896, och när nyheten nådde Seattle och San Francisco året därpå utlöste det en massiv folkvandring mot norr. Resan till guldfälten var lång och hård, och prospektörerna fördrev tiden under de långa vinterkvällarna med kortspel. En teori som ofta återkommer är att gruvarbetare lärde varandra ett kortspel under väntan, och att det fick namnet efter regionen där de befann sig.
Spelet självt är dock betydligt äldre än guldrushen. De första skriftliga beskrivningarna av patiensspel går tillbaka till Europa på 1700-talet, och en tysk bok från 1788 beskriver vad som verkar vara en tidig variant av spelet. Det är alltså troligt att den grundläggande idén, att sortera ett kortlekgivet upplägg efter vissa regler, fanns långt innan den fick sitt amerikanska smeknamn. De första tryckta reglerna under just namnet Klondike dök upp i en spelbok från 1907.
Spelet som lärde en hel generation att använda en mus
Klondikes verkliga genombrott kom inte i Yukons snö utan i ett kontor hos Microsoft. Sommaren 1988 satt praktikanten Wes Cherry och kodade ett patiensspel på sin fritid, med ett kortdäck designat av Susan Kare, som tidigare hade skapat ikonerna till de första Macintosh-datorerna. Spelet låg till en början på en intern server där andra utvecklare delade sina fritidsprojekt, tills en produktchef på Windows-teamet upptäckte det och bestämde sig för att lägga med det i den kommande releasen.
När Windows 3.0 lanserades i maj 1990 fanns Klondike, under namnet Solitaire, förinstallerat på varenda dator som körde operativsystemet. Tanken var inte i första hand underhållning utan pedagogik, spelet skulle lära nya datoranvändare att klicka, dra och släppa objekt med musen, något som fortfarande var okänt för många vid det här laget. Enligt Microsofts egen historik fungerade det så bra att spelet sedan följde med i varje version av Windows fram till och med Windows 7, innan Microsoft tog bort det inbyggda spelet när Windows 8 lanserades 2012 och ersatte det med den fristående appen Microsoft Solitaire Collection. Under sina drygt tjugo år som standardspel i Windows hann det ändå bli en av de mest installerade programvarorna någonsin.
Så svårt är det egentligen att vinna
En sak som förvånar många är hur svårt Klondike faktiskt är att vinna, trots att det ser ut som ett enkelt spel. Datorsimuleringar av tusentals slumpmässiga upplägg visar att omkring 80 procent av alla utdelningar teoretiskt går att vinna med perfekt spel. Problemet är att spelaren i praktiken inte kan se de nedvända korten, vilket gör att verkliga vinstprocenten hamnar betydligt lägre. Statistik från spelsajter som samlar in data från miljontals partier visar att den som drar ett kort i taget vinner omkring 30 till 33 procent av sina spel, medan den som drar tre kort i taget, en svårare variant, bara vinner runt 11 procent.
Skillnaden mellan teoretisk och praktisk vinstchans beror alltså på informationen som är dold för spelaren, inte på att spelet är orättvist konstruerat. Det är också en del av charmen, ett parti som ser hopplöst ut kan fortfarande gå att vinna om man tänker några drag längre fram, medan ett parti som ser enkelt ut plötsligt kan låsa sig helt.
Från Klondike till Harpan
I Sverige har vi aldrig använt namnet Klondike i vardagligt tal. Spelet gick istället under namnet Harpan, en tradition som förmodligen kommer från de tidiga svenska översättningarna av Microsofts Windows-paket. Grundreglerna är i praktiken identiska med den amerikanska Klondike-varianten, sju kolumner, fyra grundhögar och korten sorterade efter färg och valör. Den som vill läsa mer om själva spelreglerna och hur upplägget fungerar kan kika på vår genomgång av Harpan, Kungen och Spindelharpan, där vi går igenom de tre mest spelade patiensvarianterna i Sverige.
Idag behöver man förstås inte ha Windows installerat för att spela, det finns gott om sidor där man kan lägga patiens direkt i webbläsaren utan nedladdning eller registrering. Oavsett om man kallar det Klondike, Solitaire eller Harpan handlar det om samma spel som en gång fördrev tiden för guldgrävare i Yukon, och som sedan lärde en hel generation datoranvändare hur man håller i en mus.